شميران

Min vackra klocka som jag köpte i USA för några veckor sedan, sitter på min vänsterarm och blänker. Den gör mig lycklig, det gör också min rosa munkjacka, Den har jag inte haft på mig på två år. Jag skulle ha haft det, om jag hade passat den. Eller, klart den passar, men inte på rätt sätt. Den är ju så tajt att händerna klappar bakom ryggen. Idag hände det något, jag ville ha på mig den, fast den inte passar på något sätt. Den var nytvättad (fast den inte varit smutsig innan, skumt). Jag var rätt arg för den var fuktig men jag var bestämd, den skulle på. Jävlar, vad bra det var att den var fuktig kom jag på precis nyss. Den har töjt ut sig otroligt mycket. Nu passar den OCH den går att stänga. Kan jag bli lyckligare!? Kanske bara om Vera tänker vara klar med sitt födande snart.


Det gör ont i mina vänstra revben.