شميران

Miche har tvingat hit mig, han säljer nu förresten, fan vad bra du är Miche! Vi jobbar med försäljning, ja, det är deprimerande. Man försöker ju få det att bli så kul som det bara kan bli, men faktum är att det inte går att göra det kul. Ändå fortsätter man att försöka dag ut och dag in. Psyksjuk har man blivit, det är illa. Här sitter jag och längtar efter våra 10 minuter vi får i rast varje timma. Då har vi ju rätt kul, DE FLESTA är ju trevliga prickar. Det känns som i skolan, alla år jag gick där, det enda jag tyckte om var rasterna, då satt jag och drömde om att få vara hemma istället. Nåväl, Miche finns ju ändå här, så det finns inte så mycket tid att bekymra sig på rasterna, han får ju oss alla att le. 




P.S. Andreas "Andy" "Kissungen" (enligt Rockpoet) "Rutan" Rutqvist får mig också att le, Jakob har ju självklart också sin plats i skaran... ANTWAAAN, så, nu har jag hyllat alla som är värda att hyllas... D.S.